Så här gick det för de löpare som vi lyfte fram inför årets Göteborgsvarv. Löparna bekriver själva sitt lopp och sina upplevelser.
Jill Olsson
Så var då årets runda genomförd. För ovanlighetens skull var det mulet denna dag och regnet hängde i luften, Göteborgs varvet som alltid brukar ha fint väder.! Så var dock inte dagens början. Lite kyligt i luften och ingen sol men lagom till min start 14.30 sprack himlen upp och vädret blev närmast perfekt för rundan ( i varje fall för mig). Förväntansfull stod jag då på start linjen och lagom till jag fick starta kom segraren i mål, jubel till honom från alla i min start grupp. Snabbt fokus på loppet och Annelie Gunhardsson och jag gick ut i lagom fart. Vi hade sällskap i över halva loppet och känslan för mig gick lite upp och ner men vid 11 km såg jag på tiden att jag nog kunde springa under 2 timmar och det gav positiva tankar. Trodde ju innan med årets förberedelse för rundan att det skulle vara svårt att klara 2 timmarsgränsen.
Jag försökte hålla en jämn fart även upp över broarna där det sög lite extra och i Nordstan och upp mot avenyn var benen tunga men med allt folk utmed banan fick jag energi som tog mig mot målet och med glada tillrop och uppmuntran fån kända och okända blev jag peppad och fyllde på med ytterligare ny energi. Det gäller nog att ta in allt positivt man kan när huvud och kropp inte riktigt är på topp. Varvet är ju en löpar favorit för mig. Över mållinjen stannade min sluttid på 1.57.19 jag klarade mitt mål och kände mig nöjd över årets insatts. Kan nog summera det hela med att det gick ungefär som jag ville och hade förväntat mig. Men extra nöjd blev jag nog att jag klarade 2 timmars gränsen. Så nästa år står jag självklart på startlinjen igen!
Jill Olsson var nöjd med sitt resultat på Göteborgsvarvet. Foto: Desiré Östergren
Ghazi Putrus
Nytt pers för alla tre bröder – igen!
Vilken dag det har varit, där jag hade en helt underbar känsla under hela varvet, även om jag öppnade lite väl hårt. Målet innan loppet var att springa på en snittid på 4.16. Så blev det inte riktigt utan jag sprang runt hela 21 km på en snittet på 4.11 vilket var helt emot vad jag kunde förvänta mig innan. Tänk att jag tog mig runt 21 km på 1.28.46 och det blev nytt pers som förra året! En förbättring på 2,5 min.
Väl i målet kom mina två syskon (Amir och Imad) som också gjorde bra tider. Amir kom på 1.27.31 men den här gången var Imad snabbast som kom på en fina 1.24.47, vilket han inte trodde. Han fick en fin blomma av oss för hårt arbete, det är bara fortsätta och träna. Nu laddar jag om batterierna för Asics Stockholm maraton.
Ghazi omgiven av bröderna Amir och Imad. I år var Imad snabbast. Foto: Jonas Schedin
Peter Hall
Eftersom min uppladdning inför varvet störts av en höftskada var jag lite osäker på formen och vilken fart jag skulle kunna hålla. Kände redan efter 5 km att det skulle bli svårt att snitta under 3:50 per km, vilket jag hade en viss förhoppning om på förhand. På Hisingen gick det lite lättare ett tag för att sedan bli tungt igen lagom till Götaälvbron. Kände mig piggare på Avenyn jämfört med i fjol och det gav mig lite positiv energi. Efter Götaplatsen försökte jag öka farten. Sista biten upp mot målet var seg, men det var bara att bita ihop.
Är hyfsat nöjd med hur jag genomförde loppet och efter förutsättningarna även med tiden, som blev drygt 4 minuter snabbare än förra året.
Vädret upplevde jag som nästintill optimalt, 10-12 grader och mulet vid start, sprack upp lagom till målgången. Lite blåsigt på broarna, men inte så att det störde mig.
Peter Hall (till vänster) och Niclas Björn höll ihop länge under loppet. Foto: Jonas Schedin
Emma Löfqvist
Mitt första halvmaraton är genomfört. Det var ett roligt lopp med massor av löpare och publik som hejade. Fantastik stämning mellan alla som deltog. Ett roligt lopp som jag kommer springa igen!
Redan på morgonen när jag vaknade så kände jag en klump av nervositet i magen. Men den försvann lika snabbt som startskottet gick. Det var ett ganska högt tempo i början men jag bestämmde mig för att ligga på ett tempo runt 5:00min/km. Det var det tempo som jag skulle försöka hålla genom hela loppet.
De första km gick ganska snabbt och efter ett tag hade jag passerat Älvsborgsbron. Ungefär vid 13km fick jag syn på en tjej från Åtvidaberg som jag försökte ta rygg på men som jag sedan tappade pga. alla löpare.
Det var ungefär vid andra bron som jag började bli trött. Jag fick tillbaka mina krafter uppför Avenyn, det var tack vare all publik som hejade. När jag passerade 18 km var det en tjej som skrek, "Heja Akele!". Det passade ganska bra, för att det var då som jag var som tröttast under hela loppet.
Vid sista km passeringen började jag öka och det var den sista km som gick snabbast. På upploppet stod mamma och pappa, då fick jag krafter till en spurt. När jag hade passerat mållinjen och fått min medalj så kände jag mig otroligt nöjd. Jag hade lite krafter kvar efter målgång men de sparar jag till nästa år då jag klarar under 1:45:00!
Emma Löfqvist sprang sin första halvmara. Foto: Desiré Östergren
Mikael Rosenqvist
Målet var under 1.29 och en liten förhoppning mot låga 1.28. Loppet kändes bra hela vägen, såklart trött mot slutet men det flöt på nästan oroväckande bra på Hissingen.
Tyckte vi, Tomas Eriksson, Erik Åström, Micke Knutsson och Emma Backteman som också hittade in i startfållan hos oss, stod långt fram i starten men oj vad trångt det var första kilometrarna, fick känslan att det gick på tok för långsamt men kollade av klockan efter 1km, 4:10 tempo - det är ju lagom tänkte jag... Efter Säldammsbacken visade klockan snitt från start på 4:12 - nu var det dax att flyta på lite snabbare. Hade lite span framåt på Akelelinnen och såg fortfarande Knutssons pannband, de andra grabbarna hade slunkit iväg. Innan det börja luta mot Älvsborgsbron hade snittet sjunkit till 4:06, bra, för att sen öka det i backen upp på bron, medvetet, 4:12 igen... Nu såg jag inte Micke K heller längre, ok jag gnetar på var tanken. Planen var att flyta på nedför bron och på Hissingen, här vändes motvinden till medvind och det gick riktigt bra att köra på, efter en stund hade snittfart från start kommit ned till 4:07 på klockan och pulsen låg fortfarande just under 160, här la jag mig ett tag på i stort samma ansträngningsgrad och höll farten ända till Götaälvbron.
På Hissingen kom jag ifatt Micke K vid 8 km ungefär, och vi växlade några ord. I samma stund såg jag Susanne en liten bit framför så efter en km till passerade jag henne vid en vätskestation. Jag hoppade över denna vätska, hade vid två tidigare stationer fått i mig lite sportdryck, även om hälften av drickat kom i höger öga vid båda försöken! Här har jag något att bli bättre på, dricka och springa samtidigt. Såg också Amir i Akelelinne till och från framför vilket stärkte en del, kom dock aldrig ifatt honom. Innan Götaälvbron tog jag det lite lugnare vid en vätskestation och hällde i mig en hel mugg vatten gåendes, tänkte grunda lite i magen för min sista sportdryck vid Nordstan. Här passerade Björn C mig, han hade haft mig som hare ända sen Slottskogen fick jag reda på efter loppet, vilket givetvis var helt ok.
Nu uppför Götaälvbron, där släppte jag förbi mig flera löpare som jag, redan innan nedförsidan var slut, var förbi igen. Passerade 15 km, hällde i mig en mugg sportdryck som skulle räcka resten av "resan" och tänkte att nu börjar det snart ta emot. Det gick ändå hyffsat upp på Avenyn, trots att pulsen nu börjat stiga med nåt slag per km och när jag rundat Posseidon såg jag först Micke K som var på väg upp och sen Susanne likaså. Att Vasavägen är ett jobbigt parti visste jag men sen när man äntligen passerar Linnéplatsen vet man att snart är det över... Pulsen nu nära 170... Fick kriga på skapligt sista 1,5 km för att hålla tempo, enda delen i loppet jag var under 4:00 tempo var från 20 km och in i mål, 3:57, förutom en km efter Älvsborgsbron. Tiden blev till slut 1.27.41 vilket är pers med 2 min på GV och 1 min bättre än Kanallöpet förra året. Gott så!
Mikael Rosenqvist redo att springa snabbt. Foto: Jonas Schedin