Jag har lyckats dra på mig en förkylning så just vilar jag från träningen. Då passar jag på att skriva om lite andra saker. Denna gång kommer jag skriva om varför jag började springa och varför jag gick med i Akele.

När jag var liten älskade jag all idrott. Tyvärr fanns det inte så värst mycket organiserad idrott att välja på i lilla Vingåker. Så jag sysslade med fotboll och handboll. Jag var aldrig speciellt bra på något av det men det var alltid ett moment på träningarna som jag klarade av bättre än de flesta. Konditionsträningen, inte så snabb men orkade springa länge. Alla andra hatade den träningen men jag trivdes bäst på dessa träningspass. Tids nog slutade jag med både fotboll och handboll.

Jag flyttade till Linköping för att plugga och träning var inte speciellt högt prioriterat i livet. Efter ett par år insåg jag att så här kan jag inte hålla på. För att motivera mig satte jag upp ett mål, jag ska springa 100 mil i år. Det här var 2008.

Jag nötte på insåg helt plötsligt att jag tyckte det var roligt. Fick av någon anledning för mig att springa Lidingöloppet. Jag var intresserad av En Svensk Klassiker och tog Lidingöloppet som ett test. Om jag klarar av det så borde jag klara av de andra grenarna också tänkte jag. Det hela gick bra och mitt fokus skiftade från löpning till de andra grenarna. Detta var på tiden när man kunde anmäla sig till Vasaloppet i oktober. Galet va?

Efter avklarad klassiker så insåg jag att jag verkade ha någon sorts talang för löpning. Med den insikten fortsatte jag med löpningen och anmälde mig till Stockholm Marathon 2010. Ungefär samtidigt sprang jag Blodomloppet i Linköping och fick här upp ögonen för Akele. Än så länge tänkte jag att en löparklubb inte var något för mig så jag fortsatte ett tag på egen hand.

Men idén hade satt sig, kollade på hemsidan och såg att de sprang intervaller på bana. Coolt, tyckte jag. Det kanske kan vara något ändå, att få bra träning och kunna utvecklas som löpare. Nu hade jag även börjat fundera på resultat och tider och satte upp mål som att springa en mara under 3 timmar. Nu vet jag att en löparklubb kan erbjuda betydligt mer än så men med den bilden jag hade då så passade det bra med mina ambitioner.

Jag började hänga med på intervallträningarna på Folkungavallen och tyckte det var väldigt roligt. Jag kommer inte ihåg vilket mitt första lopp i Akelekläderna var men det skulle kunna vara Stockholm Marathon 2011. Jag kommer ihåg att det var väldigt roligt att så många hejjade på mig för att de kände igen Akeledräkten. Jag var fast i löparklubblivet!

Bilden är från Lidingöloppet 2011 vilket var  första gången jag sprang Lidingöloppet som medlem i Akele.