Idag tänkte jag ta er med på min standardrunda här i Tbilisi. Den har det mesta: bra underlag för att springa, minimalt med trafik, backar och inte minst, utiskt. Detta är min Vake-Turtle-Lake-loop.
Första delen är exakt som förra inlägget, jag tar mig till Vake Park. Från parken tar jag mig sen upp på berget som vakar över staden. Om man vill fuska kan man ta liften en bit upp på berget till Turtle Lake.
Idag är dock inte en dag för att fuska så jag tar en grusväg upp istället. Det är inte ofta jag stöter på löpare här men de existerar. Även cyklister och folk som är ute på promenad är något jag stöter på då och då. Det är ändå väldigt få människor som sysselätter mig med sånt med tanke på att Tbilisi är en miljonstad.
Det är ca 300 höjdmeter upp till sjön. Vilket jag numera räknar som en kort och skön stigning. Hade inte samma syn här första veckorna, då var det en hemsk stigning som aldrig tog slut. Det är inte speciellt brant så det går att springa större delen av vägen. Åtminstone normalt sett...
Idag har de tydligen grävt upp min tänkta stig. Jag hittar en alternativ stig som räddar mig en stund men kommer ändå in på denna uppgrävda stig efter ett par hundra meter. Det gick bra att springa i diket men jag lär få hitta en annan väg upp till nästa gång.
Väl uppe kan man pusta ut och njuta av utsikten. Här är även målet för latmaskarna som tar liften upp.
Turtle Lake heter så eftersom den har formen av en sköldpadda (med lite fantasi). Det är ett populärt friluftsområde där folk strosar runt, endel springer eller tränar på något av flera utegym. Dessutom finns det ett gäng kaféer och restauranger att återhämta sig på efter allt friluftande. En tur runt sjön är snabbt avklarat, det är bara en kilometer runt. Trots det verkar folk gilla att springa runt här varv efter varv.
Hemvägen är roligare. Den bjuder på en bit med fina stigar och utsikt över staden. Här passerar jag högsta punkten för dagen. Nu bär det utför!
Jag har tidigare varit rätt snabb i utförslöpor. Det har dock enbart varit så för mindre tekniskt underlag. Nu har jag fått möjlighet att träna på de mer tekniska bitarna i ett par månader och tycker att jag har blivit mycket bättre. Jag har fortfarande mycket att förbättra här.
Detta pass blev knappa 10km och bjöd på drygt 300 höjdmeter. Rundan har blivit något av en standardrunda, jag kan utöka den med ett par omvägar här och där. Trevlig tur och lagom många höjdmeter.
