Gamarjoba!

Äntligen har min förkylning släppt! Jag har haft ett par omgångar med sjuka så på de senaste tre veckorna har jag bara tränat en handfull gånger. Bland annat missade jag en halvmara på berget där jag brukar träna.

Så idag kändes det väldigt bra att snöra på sig skorna och ta en känna-på-kroppen-tur. Hyfsat fin dag, 6-7 grader och inget regn.

Idag tänkte jag ta med er på en löptur till Vake Park. För att ta sig dit springer jag på Tbilisis kanske bredaste trottoar. Den här bilden är tagen precis utanför byggnaden där jag bor. Även om det oftast är mycket folk här går det bra att springa, så länge man tar det lugnt och är beredd på att väja för människor, bilar och hundbajs.

För att ta sig över den stora gatan och till parken får man ta sig till en av dessa underjordspassager. De finns lite här och där och är ett bra sätt att slippa riskera livet i den hetsiga trafiken. Här kan man även köpa diverse grejjer.

Väl framme i Vake Park bjuds det på tevlig löpning. Det här är stans finaste park (enligt mig) och passar bra för lugn distanslöpning. Jag har även springit en del kortare intervaller här. Det är småbackigt överallt så det är lätt att hitta bra intervallbackar. Dock får man vara beredd att dela löpspåret med diverese andra människor.

Parken har allt! Till och med en liten nöjespark. Inte direkt välbesökt den här tiden på året men väl igång och en berg-och-dal-bana modell mindre var igång när jag sprang förbi.

För den hundrädde är Tbilisi inte den perfekta miljön att springa i. Många gatuhundar bor här. De flesta jag har mött är dock snälla även om endel tycker det är roligt med en löpare och gärna springer fram och kollar läget. De allra flesta bryr sig inte alls.

Det finns oftast ambitioner att göra bra saker. Som det här till exempel. De har gjort distansmarkeringar för oss löpare! Så snällt. Tyvärr glömde de markera starten - och sen tar markeringarna slut vid 900 meter och utan att riktigt koppla ihop hela varvet. Just ja, slingan går dessutom rätt genom ovan nämnda nöjespark.

Sovjettiden har satt sina spår. Denna mäktiga konstruktion står mitt i parken. Ja, det finns ett Strava-segment uppför trapporna. Jag har inte gjort något försök på det ännu.

För att slippa väja för så många fotgängare tog jag en bakgata hem. Färre fotgängare, fler bilister. Framförallt inte lika mycket avgaser att andas in.

Det blev en skön tur, kroppen känns ok igen. Drygt 7km i lugnt tempo. Känns som att jag är på gång igen!