Nu har jag spenderat min första vecka här i Kenya och jag stortrivs verkligen! Efter mitt långdragna löparknä, som har sträckt sig ända sedan slutet på januari, börjar jag så smått att komma tillbaka i löpmängd i igen. Bara två veckor innan jag åkte hit kunde jag knappt springa 20 min i sträck utan att få känning, medan jag nu kan träna i 60 min utan några vidare problem. Att det går så bra att träna här kanske bara är en tillfällighet, men jag har svårt att tro det, då jag under en tidigare resa hit var skadad när jag åkte hemifrån och sedan kunde börja springa omgående på plats.
Så vad är det då som gör Kenya till den optimala löparnationen? Att den östafrikanska nationen gång på gång producerar världslöpare på löpande band?
Detta är självklart en väldigt komplex fråga att svara på, men jag ska göra mitt bästa för att besvara den utifrån mina egna erfarenheter.
Till att börja med så är klimatet och de yttre faktorerna optimala för långdistanslöpning. I området Ngong, där jag tränar, ligger dagstemperaturen stabilt på ca 25 grader året om, samtidigt som det finns gott om packade, ojämna jordvägar där löparna nästan uteslutande förlägger sin träning. Temperaturen i kombination med det skonsamma underlaget gör att musklerna håller sig varma och avslappnade, vilket minskar skaderisken. Dessutom bidrar det ojämna och kuperade underlaget till en naturlig styrketräning i löpmomentet. På grund av detta blir löparna här naturligt starka av att springa och förlägger därför inte lika mycket tid på styrka och alternativ träning som vi tenderar att göra i Sverige. Till råge på detta är Ngong beläget på ca 2000 m höjd, vilket innebär att kroppen bildar fler röda blodkroppar för att kompensera för luftens lägre syrehalt. Med en högre andel röda blodkroppar i blodet kan kroppen transportera mer syre till musklerna, vilket gör det lättare att springa. Effekten blir naturligtvis extra påtaglig om man efter en tid åker och springer på lågland, klassisk höghöjdsträning helt enkelt.
Vidare är den kenyanska dieten otroligt gynnsam för idrottare som konsumerar mycket energi. Löparna lever i huvudsak på en kolhydratrik kost, främst bestående av ugali (en degaktig massa bestående av majsmjöl och vatten), grönsaker såsom spenat, kål och tomater, vatten och te med mycket socker. Då klimatet gynnar lokalt producerad mat behövs sällan livsmedelstillsatser som kan ha en negativ inverkan på kroppen.
Jag hör många som påstår att Kenyas löparframgångar kan förklaras med genetik. Att kenyanerna skulle ha gener som är bättre anpassade för löpning än övriga världens befolkning. Jag kan vara beredd att hålla med, men ENDAST till viss del. Detta är inte den stora sanningen.
En stor del av Kenyas befolkning lever i fattigdom och tvingas till hårt arbete redan som små, exempelvis genom att ta sig långa sträckor till skolan och hjälpa till i hushållet. Så de flesta springer inte för att det är roligt, utan för att det är en möjlighet att tjäna pengar och skapa sig en bättre framtid. Redan här finns en motivationskälla som förmodligen är större än de flesta européers.
Här finns också stora löpgrupper med ett stort antal framgångsrika idrottsmän som tränar och sparrar varandra. Löparna delar med sig av sina egna erfarenheter av såväl träningsupplägg och skador som andra kan dra nytta av.
Dessutom får ungdomar se sina förebilder träna varje dag. Man skulle kunna likna det vid en ung fotbollsspelare som konstant får se och träna med Manchester United. Dessa ungdomar finner då motivation och inser att även de kan skapa sig en framtid genom löpningen. Framgång föder framgång.
Man kan omöjligt sticka under stolen med att kenyanerna dessutom tränar brutalt hårt. De flesta tränar två, ibland tre gånger om dagen, där passen varierar i volym och intensitet. Men här är det också väldigt viktigt att betona att kenyanerna verkligen ser till att vila tillräckligt. Här tränar man oftast runt kl.06:30 på morgonen, för att sedan gå och lägga sig ett par timmar. Äta något lätt och kanske ta en massagebehandling. Sedan är det dags för eftermiddagspass runt kl. 16 innan middag. Många går sedan och lägger sig tidigt, inte sällan runt kl. 21.
Naturligtvis finns det många fler faktorer som spelar in, men jag har som sagt valt ut de främsta utifrån mina egna erfarenheter.
Avslutningsvis skulle jag vilja dela med mig av ett exempel på träningssällskapet här i Ngong. Omslagsbilden är från dagens morgonpass där jag sprang med Hellen Obiri, som den här säsongen vann VM-guld på 5000 m, den totala Diamond League-serien och även slog världsårsbästan på 3000 m och 5000 m. Det känns väldigt stort och inspirerande att få träna med henne och se vad som gör en löpare av absolut världsklass!