Den 30 sept gick Berlin maraton. Fem Akele-löpare var där och sprang och bäst gick det för Svend Jacobsen som slutade på en 273 plats i världens snabbaste maratonlopp, med fina 2.44.44. Vann gjorde Geoffrey Mutai, bara sekunden före maratondebutanten Dennis Kimetto. Båda från Kenya. Vinnartiden blev 2.04.15.

Övriga Akele-löpare var Gesine Roth Ljungman, Sven Andersson, Magnus Piper och Anders Sederström. 

 

Här är Svends referat från loppet:

Efter att ha åkt på en förkylning ett par veckor innan maran började kroppen äntligen kännas helt bra igen under tävlingsveckan, så inför start kände jag mig ganska optimistisk. Det officiella målet var att gå under 2:45, men jag hade egentligen förhoppningar om att kunna springa ett par minuter snabbare, eller i bästa fall kanske till och med i närheten av 2:40. Planen var i vilket fall som helst att försöka springa jämnt och hålla igen i början, för att om möjligt springa andra halvan fortare än första. Det gick (som vanligt) inte riktigt, och slutresultatet blev bara några sekunder under den officiella målsättningen, så efter loppet känner jag mig både nöjd och en aning missnöjd... Men mest nöjd, trots allt.

Starten var pampig bland 40 000 löpare med Brandenburger Tor i bakgrunden och "segerkolonnen" rakt fram på den breda avenyn "Strasse des 17 Juni", och förhållandena var näst intill idealiska: soligt men svalt, strax över 10 grader och relativt svag vind även om det inte var helt vindstilla.

Trots att jag stod i 2:40-2:50-startgruppen så var det trångt i början, och det verkade uppenbart att inte alla som stod där verkligen hörde hemma där. Jag försökte ändå ta det lugnt och inte kryssa fram, och eftersom det var så pass brett så gick det ändå ganska snart att springa i sitt eget tempo.

Sedan flöt det på bra, kanske något för fort inledningsvis efter att fältet hade tunnats ut, men ganska snart stabiliserades km-tiderna på mellan 3:50-3:55. Jag hade dock lite problem med vätskan, som serverades i värdelösa plastmuggar som inte gick att vika, och därför var svåra att dricka ur, och sportdrycken kändes svag och påminde snarare om is-te (var det is-te??).

Vid 24 km högg det plötsligt till i insidan av ena låret, så jag fick slå av något på takten, men snart släppte det. Tyvärr så började jag dock också få lite lätta håll-känningar, och hamnade generellt i någon storts svacka och hade svårt att hålla tempot. Jag började tänka på Stockholm tidigare i år, som jag hade brutit efter 30 km, och kände mig allmänt missmodig.

Vid km 28 gjorde jag sedan ett impulsbeslut och tog en gel som delades ut, vilket jag vanligtvis inte brukar göra. Om det var gelens förtjänst vet jag inte, men efter ca. km 30 började det kännas bra igen. Vid 34 km fanns det en bildskärm där supporters kunde publicera peppande meddelanden som sedan aktiverades av chippet när man passerade, men när jag läste mina meddelanden blev jag i och för sig glad, men jag kände mig egentligen redan stark, vilket nog aldrig har hänt efter 34 km förut. Överhuvudtaget så flöt det på väldigt bra under denna delen av loppet, och när jag nu blev passerad av ett par löpare bestämde jag mig för att försöka hänga på, och det kändes även fortsatt riktigt bra, speciellt eftersom vi sprang om ganska många andra löpare.

Vid 38 km började jag dock känna mig lite trött, men tänkte att jag skulle försöka hänga med i ett par kilometer fram till 40 i alla fall. Redan några hundra meter senare hade jag dock gett upp och släppte... Nu kändes det allt tyngre, men tempot var fortfarande OK. Det började dock snart sjunka, och efter 40 km började jag få riktigt ont i låren och kunde omöjligen hålla farten uppe. Nu blev jag också omsprungen av en del löpare och kände mig allmänt miserabel, och kunde inte fatta hur jag skulle kunna ta mig i mål...

Till slut kom jag ändå ut på "Unter den Linden" och kunde se Brandenburger Tor, till synes oändligt långt borta. Med kanske 100 meter kvar är det någon bakom mig som påbörjar en spurt, och jag försöker göra någonting liknande. Nu ser jag också att tiden vid målet är oroande nära 2:45, och får ytterligare lite motivation att pressa ur det sista.

Direkt efter målgång kommer sedan två funktionärer framrusande, tar mig under armarna och släpar bort mig till sjukvårdstältet. "We need to get some colour back into your face. You look horrible!" förklarade de, och jag kände mig mycket riktigt ganska yr och fick ligga ned i några minuter. Jag var sedan illamående ytterligare en bra stund.

Sammantaget ett mycket roligt lopp på en lättsprungen och inspirerande bana, och publiken var helt fantastisk! Det positiva jag får ta med mig är att det faktiskt blev pers, samt att km 30-38 flöt på otroligt bra.

Resultat

	Män
1	Mutai, Geoffrey (KEN)	Kenia	2.04.15
2	Kimetto, Dennis (KEN)	Kenia	2.04.16
3	Kipsang, Geoffrey (KEN)	Keni	2.06.12
273	Jacobsen, Svend (SWE)	IK Akele	2.44.44
9055	Andersson, Sven (SWE)	IK Akele	3.41.24
9794	Sederström, Anders (SWE)	IK Akele	3.44.20
25341	Piper, Magnus (SWE)	IK Akele	5.20.51
	Kvinnor
1	Kebede, Aberu (ETH)	Äthiopien	2.20.30
2	Tsegaye, Tirfi (ETH)	Äthiopien	2.21.19
3	Shurhno, Olena (UKR)	Ukraine	2.23.32
4029	Roth-Ljungman, Gesine (GER)	IK Akele	4.24.15