I november skulle New York marathon gått. På grund av stormen Sandy blev loppet inställt till många ditresta löpares förtret. Monica Randström från Akele var där och skriver här om sina upplevelser och det alternativa lopp som hon sprang istället.
New York Marathon 2012
En annorlunda resa - ett annorlunda lopp.
-Jag har anmält mig, är du på?
Så stod det i sms:et jag fick från kompisen i Jönköping, snabbt som attan skickade jag iväg ett svar.
–JA!
Jag prenumererade på Runners World, och när min kompis besökte mig där i februari 2010 så hade jag läst en annons från SpringTime Travel om NYM 2012.
–Fan Sanna, kul det skulle vara att åka iväg på en sån här resa någon gång i livet!
Uppenbarligen så nappade hon!
Men nu var ju inte mina förutsättningar optimala, jag ammade fortfarande senaste familjetillskottet, och hade väl dragit på mig några(?) extrakilon… Det tog ytterligare ett halvår innan jag letade fram lite gamla löparkläder o dammade av joggingskorna, nu var det ju snart bara ett år kvar till start! Första rundan var på grusväg – platt. Men fy hundan vad jobbigt det var! 4,5 km o jag trodde att både hjärta o lungor skulle ta permanent semester…
Ja, jo jag insåg att dom där 13 kg som blev kvar efter att lillfisen trillat ut och som låg lite extra skönt mot kroppen gjorde det en aning(?) tyngre. Ok, bort med socker o börja vänja kroppen vid jogg tre-fyra gånger i veckan. Det tog skruv, hittade en löparkompis som dessutom blev sporrad av mitt mål så hon anmälde sig till Stockholm Jubileumsmarathon och jag vill ju inte vara sämre… Helt plötsligt så var jag anmäld till Kanallöpet, Göteborgsvarvet, Stockholm Jubileumsmarathon, Lidingöloppet och slutligen det stora målet NYM. Veckorna pinnade på och det gjorde även vi (underskatta aldrig en löparkompis!). Kilona började trilla av, rundorna blev längre och kanske att det var dags för intervaller? Vi hamnade på Akeles torsdagsträningar och när det funkade med våra övriga familjmedlemmar så var jag och Pia där.
Så klart så slog magsjukan till på dagis när det var dags för Kanallöpet, men vi körde ett eget lopp lite senare. Det var långt med 20 kilometer… jag var trött sista biten… verkligen jättetrött…
Dags för varvet! Siktet inställt på under 2 timmar, det kan gå men jag får inte ställa mig i kö till en bajamaja för då är det kört! Åh det gick, I.57 och o vilken skön känsla i kroppen! Men lika långt till? Nja det kändes lite oöverkomligt… Hem och fortsätta träna, längre långpass på schemat!
Sista långa turen innan Stockholm Jubileumsmarathon gick på midsommarafton, 35,5 km! Måste ju erkänna att det kändes lite knäppt att springa helt själv från Klockrike mot Grensholm och midsommarfirandet när övriga familjen tog sovmorgon. Men jag mötte faktiskt några cyklister, antagligen cyklade dom Roxen runt?
Så var det då dags för mitt första maratonlopp! Jag ville bara känna in hur kroppen funkade, äta/dricka? Starten gick o jag pinnade på, såg Pia upp till 17 km ungefär sen var jag själv… kändes ok, vid 35 km började jag dock känna att nu behöver jag inte springa mer idag! Lite skavde det på en stortå men att stanna och kolla var inte ett alternativ! Nu vill jag bara i mål… Lite lätt knäckande var det när man kom in på stadion och fick välja att ta till höger mot målet och glaset med bubbel som väntade när man hade passerat mållinjen ELLER att ta till vänster och springa UT ur stadion för två extra km för att få ihop till en full mara! Det var definitivt den längsta kilometern i hela mitt liv innan jag fick vända mot målet igen! Men jag kom i mål på 4.23! Och vad lärde jag mig då?, jo att man SKA klippa tånaglarna superkorta innan… Men satan vad tungt det var att ladda om mentalt efter det loppet, först ont i tån (blodblåsa från helvetet), sen förkylning o semester…
Men nu börjar målet närma sig! Bara Lidingöloppet kvar att beta av. Kommer igång igen, får in långpassen och intervallerna på torsdagarna. Kommer iväg till Lidingö, och det är blött men inte så farligt. Vädret är perfekt, solen skiner och det är svalt. Men jag ställde mig helt galet i startfållan! När skottet går får jag springa i en vid båge upp och runt ett stort blött parti vilket gör att jag hamnar ganska långt bak. Efter ett par misslyckade omspringningsförsök i skogskanten inser jag att det bara är att rätta in sig i ledet och när jag dessutom inser att jag kommer att få svårt att klara min måltid för att jag helt enkelt tappar för mycket tid dom första 7 kilometrarna tänker jag skitsamma! Jag njuter av löpningen och omgivningen istället för att bry mig om tiden! Springer in på 3.13 istället för under 3 timmar som jag hade tänkt mig. Tilläggas kan ju att jag hade underskattat backträningens betydelse… kapitalt…
Oh nu är det inte långt kvar! Dom sista långpassen kör jag själv och jag börjar känna mig en aning less på långa ensamma pass, men det är ju snart dags! Sen kom Sandy… Nervös/uppgiven/hoppfull är jag när hon härjar runt borta i staterna. Jävlar rent ut sagt om SAS inte lyfter o vi inte kommer fram! Vi ska åka på torsdagen och onsdag börjar flygtrafiken gå, puh lättnadens suck. New York här kommer vi!
Framme! Fredag är vi på Woodbury outlet en bit utanför NY och shoppar järnet, på vägen hem till hotellet sitter killen i sätet framför och surfar på mobilen.
–Loppet är inställt!
–Va!? Hör jag mig själv. Jodå Borgmästare Bloomberg har twittrat, inställt. Det går runt i skallen, men nej jag tror inte på det! Väl framme vid hotellet så stiger vi in i lobbyn, behöver knappast fråga, räcker med att titta på alla besvikna ansiktsuttryck. Besvikelsen är enorm, jag och den andra tjejen i vårt sällskap som ska/skulle springa lämnar över shoppingpåsarna till resten av resesällskapet och går upp till vårt hotellrum på 15:e våningen… Galet frustrerade och uppgivna sitter vi på hotellrummet.
-Vafan gör vi nu?
Efter en hel del ältande beslutar vi oss iaf för att följa med på lördagens morgonjogg. Anders Szalkai leder turen och vi är ganska många besvikna löpare som sluter upp. Tongången är allt annat än munter, vi börjar runt Central Park, det var sagt att parken skulle öppnas 08.00 och med en halvtimmes fördröjning kommer vi in. Eftersom vi ändå INTE ska springa något marathon dagen efter så blir det en ganska lång morgonjogg, 11,5 km. Dusch, frukost och sen ner till Javits center för att hämta ut nummerlappen och fynda träningskläder. Dagen ägnas åt shopping, väl framme på hotellet igen, runt 19.00 så börjar vi kika runt lite, händer det något imorgon?
Det har startats lite olika facebookgrupper, en av dem av ett par svenskar. RunAnyway, ok men det här kanske är något? 10 dollar i startavgift som går till Sandys offer och ett varv i Central Park ca 10 km. Jag tittar på Kristin.
-Tänker du samma sak?
-Vi springer ett marathon i Central Park! Sagt och gjort, ut och köpa lite sen middag samt lite färdkost. Kommer ju inte att finnas några servicestationer direkt! Tillsammans med 50-tal svenskar samlas vi utanför hotellet 06.45. Vilken dag det blir! Solen skiner, helt vindstilla o svalt i luften. Perfekt löpar-väder! När vi börjar springa är det ganska lugnt i parken, vi möter lite löpare men allteftersom klockan går så kommer det fler och fler. Vi håller sällskap och betar av varven, det känns otroligt lätt! Jag vet inte om det är för den enorma löparglädjen vi möts av från alla människor runt omkring. Alla springer och hejar på varandra, det är nästan så att man kan ta på energin! Upp till 37 kilometer så känns det som att vi kan springa hur långt som helst! Men där tar det stopp… energin börjar tryta, kanske att lördagens morgonjogg med en heldag shopping inte har gett den bästa energipåfyllnaden i musklerna? Men med 5 kilometer kvar så är det bara att le och se glad ut! Väl i mål(?) så känns det otroligt skönt att ändå ha sprungit ett marathon i New York, det blev inte som vi hade tänkt oss men vi fick uppleva sann löparglädje från så många människor!
Ja, hur summerar jag min stora once in a lifetime resa? Det blev en ganska bra resa trots allt. Kommer jag att springa NYM 2013? Nej, någon gång i framtiden ska jag det men det får vänta, nu vet jag ju att jag kan ;) Dessutom fick jag ett nytt sms av en annan kompis – Fjällräven Classic i sommar?
