Det blev inte någon lång tid i Linköping innan det var dags att röra på mig igen. Efter en dag hemma så bar det iväg norrut mot Jämtland via mitt favorittransportmedel – nattåg. Tycker det är fantastiskt att kunna lämna Linköping på kvällen och sedan vakna upp morgonen efter, med en god natts sömn, mitt bland fjällen i Jämtland. Jag har varit där tidigare, både för att springa endagsturer och för att vandra med tält. Den här gången skulle det bli en ny erfarenhet, nämligen att springa mellan stugor. Framöver är jag lockad av att göra en tälttur löpandes men det här kändes som en lagom start för att prova på utrustning och lära mig mer.

Utrustningsmässigt så blev det en packning på ca 6 kg, vatten och energi medräknat. Sprang med en ny ryggsäck, OMM Classic 25 liter, som jag hade provat lite dagarna före avresa. Åkte upp med Anton och vi hade inte någon spikad plan från början, varken i form av sträcka eller antal dagar. Första etappen skulle bli Storulvån-Sylarna och därefter fanns det lite olika idéer beroende på hur det kändes. Några dagar (sträckningar) i Norge såg intressanta ut och fanns med bland funderingarna.

Första dagen inleddes med en uppvärmningstur till Sylarna från Storulvån. Eftersom det till slut hade regnat, natten före, så hade röklukten från bränderna i trakten försvunnit. Tog ett dopp på vägen och det märktes på vattnet att det varit varmt länge här, det var inte ens kyligt. Det blev också en liten eftermiddagstur till Vaktlumpen men det var dimmigt med dålig sikt.

I Sylarna fick vi också se hur man hanterar en punktering.

Vid ankomst till Sylarna bestämde vi oss för att fortsätta mot Norge och Nedalshyttan, antingen via Storsylen eller Ekorrdörren. På morgonen så var gårdagens dimma bortblåst och trots att prognosen lovade åskväder framåt eftermiddagen så såg Storsylen ut som ett roligt delmål, med en klättring på ca 750 hm. På svenska sidan var det mestadels obanat i klippblocksterräng och det gick inte fort upp. När vi närmade oss toppen så började det mullra på håll och det blev några rådslag om vi skulle fortsätta hela vägen. Eftersom åskvädret kändes tillräckligt långt bort så gjorde vi det och tog oss även uppför den sista biten med riktigt brant och tuff klippblocksterräng. På toppen var det strålande sol och trots mullret i bakgrunden var jag mer orolig för om jag hade tillräckligt med solkräm.

Därefter fortsatte vi nedför på den norska sidan bland mycket sten och fortsatt svår terräng. Det blev också lunch på bergsidan med utsikt över sjön Syltjörna. När vi väl kom ner dit så var det lättlöpta stigar samtidigt som vi fortfarande hade ett par hundra höjdmetrar till att bli av med. När vi sedan hade Nedalshyttan i sikte så föll de första dropparna och strax efter att vi kommit in så bröt åskvädret ut på allvar med hällregn och blixtar alldeles i närheten. Senare på kvällen kröp solen fram igen och på myrarna i närheten av stugan så hittade vi det godaste i hela världen - hjortron! Tur med vädret och sammantaget en alldeles utmärkt dag i fjällen.

Från Nedalshyttan fortsatte vi till Storerikvollen innan vi lämnade Norge och återvände till Storulvån, via Blåhammaren (totalt fyra dagar för turen). Den här turen verkar gå under namnet Femstjärnan i Norge och det var ganska blandat med norrmän och svenskar som körde turen. I Storulvån hade vi till sist en extra dag och jag fick in en fin dagstur i form av Jämtlandstriangeln.

Sammantaget himla nöjd med en strålande tur och inte minst att återhämtningen har gått så bra sedan Grand trail de la vallée d'ossau. I stort sett så gick allt planenligt med bara en lätt vrickning och ett fall som störde oss men det var inget som hindrade i löpningen eller planeringen. Det kändes både klart bättre än förväntat och bättre än vad jag ens vågat hoppas på. Att det blir en del pauser och ganska lågt tempo bidrar också till att man kan vara ute långa dagar utan att det behöver slita så mycket.

Att springa en sträcka över flera dagar var roligt och det kommer säkert bli mer sådant i framtiden. Kanske även i form av en tälttur.