På Kraftloppet 2016 hade jag turen att få vara med klubbens elitlag som den sämsta (och lagets ålderman) men i alla fall. Är faktisk tacksam för alla andra som av olika skäl inte kunde vara med så jag fick chansen 

Stafetten startade och vi konkurrerade med Franssons och Hääärliga tider. Efter några sträckor var vi i ledningen då kom tanken ”tänk om jag sabbar allt”.  Här kommer jag på sträcka 8 och fallerar totalt. Sprang och värmde upp och försökte värdera mina kollegors kapacitet utifrån utrustning och hur de värmde upp.  Målade upp diverse olika skräckscenarier, fast på ytan försökte jag se cool ut.

Pang! Där kom Björn och jag fick den lilla pinnen och gav mig iväg. Efter några hundra meter kom en brant uppförsbacke och fick klassisk pingislunga. Tänkte det här blir inte bra. Lär väl springa fel också. Bara negativa tankar i huvudet.

Efter några kilometer började jag sakta komma in i loppet och började tänka ”ska jag bli ikapp sprungen så ska han få jobba”. Ingen dök upp. Närmare mål insåg jag att även om han kommer ikapp hinner jag inte tappa så mycket.  Nu positiva tankar i huvudet. Kom i mål och växlade över till Peter. Ingen kom ikapp mig. Jag hade till min stora förvåning drygat ut försprånget. Nöjd. Stolt

Stolt kunde jag springa imål med de andra som vinnare!

http://springlfa.se/ik-akele-hade-basta-mixen-i-kraftloppet/

Det är kul att springa stafett och vara del av ett lag. Prova det eller gör det igen !!!