Idag drog den kenyanska terrängsäsongen igång på allvar genom Athletics Kenya Cross Country Series, en terränglöpningsserie med deltävlingar runt om i landet. Dagens tävlingar hölls på ett geggigt fält strax utanför Nairobi så jag passade på att åka dit för att insupa atmosfären. Tävlingsdagen innefattade fyra lopp; 6 km för flickor, 8 km för pojkar samt 10 km för herrar och damer. 

Det var ett par saker som slog mig under tävlingens gång. 

 

För det första var det relativt många som valde att springa barfota. Bortsett från risken att trampa på föremål som kan skada fötterna kan jag tänka mig att detta var gynnsamt, då det leriga underlaget gjorde skorna tunga som betongblock. Om dessa löpare sprang barfota till följd av ett aktivt val eller brist på skor låter jag dock var osagt. 

Mina skor efter en promenad

 

 

För det andra kan man inte annat än slås av den entusiasm och satsning som den kenyanska löparmentaliteten representerar. I jämförelse med Sverige, där jag upplever att de flesta löparna ofta nedvärderar sig själva, ”letar formfel” för att sänka press och förväntningar och startar lopp lite lugnare för att ”ha lite krut sparat till slut”, är verkligheten än annan här. 

 

Löparna känns avspända inför start, med en till synes stark tro på att placera sig högt upp i resultatlistan trots en konkurrens i världsklass och med en inställning om att köra så hårt hängslena håller. Jag är den första att intyga att attityden inte bara är ett spel för galleriet. Att se ett startfält råsprinta iväg för att sedan springa med maximal insats för att sedan peta i ännu en spurtkanon på upploppet gör mig nästan stum. Hur är det överhuvudtaget möjligt att ta sig i mål med ett sådant upplägg? Uppenbarligen är det möjligt och med tanke på att den östafrikanska dominansen inom dagens löpning är så påtaglig måste de göra många saker rätt, både fysiskt och mentalt.

 

Jag är säker på att jag och många löpare med mig har mycket att lära av den kenyanska mentaliteten. Det behöver inte nödvändigtvis handla om att intala sig tuffa målsättningar som ibland skulle vara orimliga att nå i tävlingssammanhang, utan om att skapa en gynnsam sinnesstämning där man får ut maximalt av situationens syfte, oavsett om det gäller träning eller tävling. Det kan vara så enkelt som att släppa fokus på faktorer man själv inte kan påverka, exempelvis väderförhållandet, att söka efter dagsformens positiva delar och att njuta av att få göra det man verkligen gillar.

 

 

Avslutningsvis har det varit en supermotiverande dag som har väckt eftertanke och just den mentala inställningen är något som jag verkligen vill ta med mig inför framtidens träningspass och tävlingar!