Jag är inte cyklist – jag är ju löpare! Men det blir ändå en hel del cykling i mitt liv. Förutom att det är kul att röra på sig är cykeln ett praktiskt transportredskap. Inga p-avgifter, inga p-böter och man kan ofta parkera direkt utanför dörren. Till nackdelarna hör att man kan få punktering och att tävlingsmänniskan gör att man (nästan) aldrig kan ta det lugnt och sansat. Jag har till exempel svårt att låta bli att tävla när rödljuset slår om, klart man ska vara först över på andra sidan gatan. Då blir man gärna lite lätt svettig innan man är framme på jobbet på morgonen.

På senare år har elcyklarnas framfart förvärrat svettproblemet. Om det kommer en memil och blåser om så kan jag acceptera det, men när en vardagsklädd person med lätthet snabbt glider förbi beror det i mer än nio fall av tio på att personen sitter på en elcykel. Då växer hornen ut och jag trampar på för att inte bli frånåkt – oftast inga problem att hänga med då eldriften ska lägga av vid 25 km/h, men cykelturen får mer karaktären av träningspass än transport till jobbet.

Borde jag inte skaffa en elcykel själv då? Nja, jag tycker det är lite fusk så det kommer dröja innan jag slår till på en sådan.

PS. tack till George Farrants som tagit bilden nedan.